Behöver jag verkligen en NTP-tidsserver?
Onsdag, november 24th, 2010NTP (Network Time Protocol) är ett av de äldsta protokoll som fortfarande används idag. Det utvecklades i 1980 när internet fortfarande var i sin spädbarn och utformades för att hjälpa datorer synkronisera tillsammans, förhindra drift och att enheter kan kommunicera med otillförlitlig tid som orsakar fel.
NTP är nu förpackat i de flesta operativsystem och utgör grunden för tidssynkronisering i datorer, nätverk och annan teknik. De flesta tekniker och nätverk använder en nätverks-tidsserver (vanligen kallad an NTP tidsserver) för den här uppgiften.
Dessa tidsservrar är externa enheter som tar emot tiden från en radiofrekvens eller GPS-signal (båda genererade av atomur). Denna tidssignal fördelas sedan över nätverket med hjälp av NTP, vilket garanterar att alla enheter använder exakt samma tid.
Eftersom NTP är allestädes närvarande i de flesta operativsystem och internet är överflödigt med klockor till atomur, beror det på frågan huruvida NTP-tidsservrar fortfarande är nödvändiga för moderna datanät och teknik.
Det finns två anledningar till att nätverket alltid ska använda en NTP-tidsserver och inte förlita sig på internet som en källa till tid för synkronisering. För det första kan internettid aldrig garanteras. Även om tidskällan är 100% exakt och hållen sant (ibland erhålls de flesta källor till internettid med hjälp av en NTP tidsserver vid värdens slut) kan avståndet från värden leda till avvikelser.
För det andra, och kanske väsentligt viktigare för de flesta affärsnätverk är säkerheten. NTP-tidsservrar arbetar externt till nätverket. Källan av tid, antingen GPS-radio, är säker, korrekt och pålitlig och eftersom den är extern till nätverket kan den inte manipuleras med enväg eller användas för att dölja skadlig programvara och bots.
NTP-servrar behöver inte en öppen port i brandväggen, till skillnad från internetkällor för tid som kan användas som ingångspunkt för skadliga användare och programvara.