NTP-seriens tidssynkronisering gjort enkelt
Postat av Stuart on Januari 16th, 2009
Tidssynkronisering beskrivs ofta som en "huvudvärk" av nätverksadministratörer. Att hålla datorer i ett nätverk som körs samtidigt är allt viktigare i modern nätverkskommunikation, särskilt om ett nätverk måste kommunicera med ett annat nätverk som körs oberoende.
Av denna anledning UTC (Coordinated Universal Time) har utvecklats för att säkerställa att alla nätverk kör samma exakta tidsskala. UTC är baserat på den tid som beräknas av atomur så det är mycket exakt, aldrig att förlora ens en sekund. Nätverks tidssynkronisering är dock relativt rakt fram tack vare protokollet NTP (Network Time Protocol).
UTC-tidskällor är allmänt tillgängliga med över tusen online-stratum 1-servrar tillgängliga på Internet. Stratumnivån beskriver hur långt borta a tidsserver är en atomur (en atomklocka som genererar UTC är känd som en stratum 0-enhet). De flesta tidsservrar som finns tillgängliga på Internet är i själva verket inte stratum 1-enheter, men stratum genom att de får sin tid från en enhet som i sin tur tar emot UTC-tidssignalen.
För många applikationer kan detta vara tillräckligt nog, men eftersom dessa tidskällor finns på Internet finns det väldigt lite du kan göra för att säkerställa både deras noggrannhet och precision. Faktum är att även om en Internet-källa är mycket exakt, kan avståndet i form av det orsaka förseningar int eh tidssignal.
Internet-tidskällor är också osäkra eftersom de ligger utanför brandväggen och tvingar nätverket att lämnas öppet för tidsförfrågningarna. Av detta skäl är nätverksadministratörer seriösa om tidssynkronisering väljer att använda sin egen externa stratum 1-server.
Dessa enheter, ofta kallade a NTP-server, ta emot en UTC-tidskälla från en pålitlig och säker källa, t.ex. en GPS-satellit, fördela den sedan via nätverket. De NTP-server är mycket säkrare än en internetbaserad tidskälla och är relativt billigt och mycket exakt.
Det här inlägget skrevs av Stuart
